Teorin bakom

Integrationsterapins bakgrund

Alice Miller

Alice Millers första bok Det självutplånande barnet gavs ut 1979. Under åttiotalet blev hon läst och översatt över hela världen. Hon lyckades på något sätt fånga det sårbara barnets verklighet på ett sätt som berörde många.

Miller berättade att hon fick tusentals  brev med förfrågningar om terapeuter som arbetar enligt hennes tankegångar. Hon kunde först inte ge några sådana rekommendationer, men efter ett tag valde hon att rekommendera två böcker om terapi, varav den ena var ”Att återerövra sitt liv”, av Jean Jenson.

Jean Jenson och Ingeborg Bosch

Denna bok utgavs 1995, och strax efter detta blev Jenson inbjuden till Holland för att introducera sin terapimetod. I Holland mötte hon Ingeborg Bosch, en KBT-psykolog, och tillsammans utvecklade de metoden till det som idag är integrationsterapi.

Tankesättet bakom integrationsterapin

Grundtankarna

Metoden är utvecklad med Alice Millers tankar som främsta inspiration. Några av hennes viktigaste teser är:

  • Vi vuxna har ofta svårt att till fullo se och inse barns stora behov av kärlek och trygget.
  • Miller ser alla situationer där ett barns behov inte blir mötta som kränkningar.
  • Det finns en kultur i vårt samhälle som innebär att vi inte alltid är så bra på att ta hand om våra barn. Miller kallar denna kultur ”den svarta pedagogiken”.
  • Beteenden som orsakar barn smärta och lidande går ”i arv” från generation till generation, genom att många av oss upprepar misstag som våra föräldrar gjort mot oss.

Modellen

Utifrån dessa tankar har integrationsterapin en modell för hur psykiska bekymmer uppstår: Vi tänker oss att ett barn föds med ett sinne som ett oskrivet blad, helt blankt. Vi ritar en cirkel som symboliserar barnets opräglade sinne:

terapi2

När barnets behov inte blir mötta, så blir det som sår; de flesta barn får inte möjlighet att bearbeta jobbiga händelser. Smärtan/såren markeras med kryss i cirkeln nedan.

img1 img1

För att kunna överleva och växa upp blir vi tvungna att använda olika strategier för att skärma av oss från denna smärta. Vi kallar detta att vi bygger upp en försvarsmur och som vuxna står vi med ett delat medvetande; ett vuxenmedvetande och ett barndomsjag (barndomssmärta) med en försvarsmur mellan:

img2

Försvaren är sinnestillstånd och tanke- och beteendemönster som har funktionen att hindra oss från att känna de smärtsamma känslorna från barndomen. Exempel kan vara känslor av hjälplöshet och dåligt självförtroende, dömande attityder mot andra, ilska, rädsla eller överdrivet prestationsbehov.

Sedan när man blivit vuxen kan man fungera långa stunder i vuxenjaget, man går till arbete/skola, ser till att få mat, och reagerar adekvat på omgivningen. Men ibland möter man symbolladdade situationer som liksom ”touchar” något som hänt i barndomen, vilket leder till en försvarsreaktion. Detta går ofta mycket snabbt och omedvetet.

img3

Att befinna sig i ett försvarstillstånd innebär ofta tydlig stress. Man kan uppleva att det är bråttom att ens behov blir mötta. Eller man kan känna sig överdrivet fokuserad på sig själv. Eller så kan man känna tomhet och meningslöshet.

Olika försvar

Inom integrationsterapin har vi valt att dela upp försvaren i fem delar, i fem olika försvar:

  • Först tänker vi att barnet under det första året börjar uppleva rädsla. Även om rädsla i vissa fall kan vara befogat, kan det ofta för en vuxen fungera som ett försvar, som hindrar personen från att leva ett bra liv. Vi ser rädsla som det understa ”lagret” i försvarsmuren.
  • Sedan under det andra året börjar barnet kunna utveckla skam och känslor av att vara dåligt. När barnets behov på olika sätt inte blir mötta, har barnet inte möjlighet att se objektivt på situationen; att det är den vuxne som brister i ansvar. Barnet antar därför att det är en själv det är fel på. Skam och dåligt självförtroende ser vi som ett andra ”lager”, som ligger över rädslan i försvarsmuren. Dessa känslor av att vara dålig är väldigt jobbiga att leva med, och barn utvecklar därför snart andra försvar.
  • ”Ovanför” skammen, tänker vi oss att två andra försvar ligger: falskt hopp och falsk makt. Med falskt hopp menar vi när barnet gör olika saker i förhoppningen att på så sätt få sina behov uppfyllda. Till exempel att försöka ”vara duktig”. Andra exempel kan vara att försöka hjälpa människor i omgivningen som mår dåligt. Vilket såklart inte behöver vara något problem, men kan bli besvärligt om det går till överdrift (ibland pratar man då om medberoende).
  • Med falsk makt menar vi ilska och dömande attityder. Att exempelvis irritera sig på hur andra klär sig eller beter sig. Skillnaden mellan falsk makt och falskt hopp ser vi som att i falskt hopp är uppmärksamheten till stor del på en själv, medan i falsk makt är uppmärksamheten fokuserad på den andre. Vi tänker oss att ett mer ”vuxet” förhållningssätt är att ha uppmärksamheten delad lika mellan en själv och omvärlden.
  • Överst i försvarsmuren tänker vi oss att det finns ett ”lager” av förnekande av behov. När man är där kan man på ett sätt uppleva att allt ”är cool” och man fungerar gott, men man har inte så bra kontakt med känslorna, och kan samtidigt känna tomhet och meningslöshet.

Integrationsterapin menar att de flesta av oss använder flertalet av dessa försvar, men att man också ofta har vissa som dominerar. Exempelvis kan man tänka att den så kallade medberoendepersonligheten, har starka tendenser till skam/dåligt självförtroende och falskt hopp.

Alla dessa försvarsmönster innebär utsöndring av olika stresshormoner, något som kan få negativa hälsoeffekter både på kort och lång sikt.

Terapin

Vi börjar såklart kontakten med att lära känna varandra och inventerar situationen. Vill du berättar jag gärna om mig själv som person och hur jag tänker kring olika saker.

Ett sätt att beskriva denna terapi är att vi vill vända pilarna i bilden ovan. Klienten lösgör sig ur försvarens grepp, och kommer därmed i kontakt med barndomssmärtan, och efter det blir det möjligt att återknyta till vuxenjaget och få ett nytt perspektiv på situationen. I början gör vi detta i efterhand, det vill säga efter den symboliska situationen. Efter hand lär sig klienten att komma ur försvaret direkt, i situationen. Det kanske låter komplicerat och krångligt, men det är som att lära sig cykla, man lär sig med övning.

Den första fasen av integrationsterapi kallar vi självobservation. Här arbetar klienten hemma med att observera vilka situationer som är problematiska, och vilka försvar som aktiveras. Under sessionerna arbetar vi tillsammans på att hitta barndomssmärtan ”under” försvaren. Det finns en särskild metodik för detta. Vi kallar detta för att ”hitta taggen”, för det handlar om att tydliggöra för sig själv exakt vad det är som triggar försvarsreaktionen.

I den andra fasen har klienten såpass god kännedom om vad som händer att han/hon kan börja arbeta med att vända försvaren i vardagen. Exempelvis om man blir arg och säger saker man sedan ångrar, behöver man stoppa detta beteende. Eller om man blir tyst i sociala situationer, behöver man hitta sätt att prata mer.

Vi arbetar på samma sätt som i kognitiv beteendeterapi (KBT) för att få tillstånd beteendeförändringar, exempelvis genom att i detalj planera och förbereda inför vad klienten ska göra. En skillnad mot kognitiv beteendeterapi (KBT) är att ett viktigt syfte är att beteendeförändringarna ska hjälpa oss att komma i kontakt med barndomssmärtan, medan KBT ser det som att beteendeförändringen är huvudsaken.

I den tredje fasen har klienten god kontakt med barndomssmärtan och vi tar nu itu med att möta denna smärta. Målet är att känna känslorna så jobbiga som de var för det barn man var. Ofta handlar det om mjuka, sårbara känslor som sorg eller ensamhet. När man gjort detta upplever man inte längre känslorna som så farliga, och detta gör det lättare i det fortsatta arbetet med att bryta försvarsmönster.

Målet

Målet är att inte vara så fast i sina försvarsreaktioner och kunna agera och reagera mer adekvat och realistiskt. Som framgått ovan, leder försvaren ofta till problem, och det är dessa problem som klienten kommer med till terapin och vill lösa.

Förutom att man börjar förändra och lösa problemen, kan man också när man får bättre kontakt med vuxenjaget känna en tydligare vilja vad man vill göra med sitt liv. Man kan också känna känslor av lugn och tillförsikt.

Man har också med sig ovannämnda verktyg: Självobservation, vända försvaren och möta barndomskänslorna, och man kan använda dessa när man stöter på problem eller svårigheter.

Fear is the path to the dark side
Fear leads to anger
Anger leads to hate
Hate leads to suffering
Master Yoda